Mer av Melodifestivalen i SVT, tack!

Läser att det finns de som tycker Melodifestivalen vuxit sig för stor. Tvärtom, SVT måste göra mer av Melodifestivalen!

Jämfört med Idol är Melodifestivalen rena rama Finnkampen.

För det första borde Melodifestivalen få ännu mer tevetid. Vid OS och andra större sportevenemang så har man ”försnack” för att ladda upp och komma i stämning. Vid minst lika stora teve-evenemanget Melodifestivalen har SVT helt hoppat över det och lämnat fältet öppet åt andra media att exploatera suget efter mer av Melodifestivalen. Sveriges Radio har sedan sedan många år tillbaka  börjat sin direktsändning en halvtimme före med nervösa artister och expertkommentarer inför att ”tjottaballongen” exploderar 20.00. Aftonbladet storsatsade i år med att göra om hela startsidan till en Melodifestival-portal med bland annat liveteve med egna programledare och kommentatorer . Också de välkomnade publiken 19.30. En halvtimme före SVT bjöd in publiken till sitt eget evenemang.

En ljuspunkt var att vi i år äntligen förstått att värdet av ”eftersnack” också. För alla oss som går in för detta lika seriöst som de som ”VAB-ar” vid OS, så behövs det denna typ av post-traumatisk-stress-syndrom-terapi. Vi behöver varva ned i likasinnades goda lag. Inte kastas ut från festen genom att man chocktänder belysningen över dansgolvet. Åtminstone till finalen i Globen förstod SVT att även de som inte lever på nätet välkomnar ett eftersnack i teverutan. Femton minuter blev det i SVT. I Sveriges Radio och på Aftonbladet.se kan vi varva ned i minste en halvtimme innan ljuset så sakteliga tänds och vi känner oss mogna att söka oss till garderoben för att lämna festen.

För det andra borde vi göra mer på webben . Även där slår de andra medierna oss med hästlängder. Vi äger inte Melodifestivalen på nätet. Det gör Aftonbladet och Expressen. Men även om de satsar mer resurser på Mellobevakning, så missar de liksom vi det mest grundläggande av allt. I dessa tider av ”åsikter framför allt”, har alla glömt bort att rapportera fakta. I en halvtimme sökte jag febrilt efter röstsammanställningen. Vilka fick folkets röster respektive jurygruppernas? Ingen gjorde de mest grundläggande nyhetsknäcken: snabbt avrapportera hur det gick och göra snabba intervjuer med de som vann och förlorade. 380 journalister ackrediterade i Globen, och inte en enda riktigt nyhetsartikel på en halvtimme. Vad gjorde alla journalister där? Twittrade? Inte ens på svt.se kunde jag flera timmar efter sändning hitta listan över hur de olika bidragen placerat sig. Det enda man fick veta var att Anna Bergendahl vunnit. Tack, det märkte jag. Jag ville t ex veta exakt hur många av folkets röster Eric Saade fick jämfört med Darin. Tur då att det finns Wikipedia. Där fanns nästan omedelbart allt jag ville veta. Wikipedia – det nya TT.

Nästa år, gör inte mindre. Gör mer av Melodifestivalen.

Wikipedia bättre än Sveriges samlade journalistkår

Vid Melodifestival-finalen i Globen fanns det tydligen 380 journalister. Vad gjorde de där? Twittrade åsikter?

Har sökt förgäves i en halvtimme efter hur poängen fördelade sig i finalen. Vilka fick folkets röster respektive jurygruppernas? Superintressant för att analysera hur det gick. Ingen, jag menar verkligen ingen, av de stora mediesajterna har förmått rapportera det. De bara direktsänder sina egna tevesändningar och chattar, twittrar och pruttar åsikter i parti och minut. Ingen har förmått rapportera rakt och utförligt om vad som hänt, med intervjuer med de som skapat rubrikerna. Det verkar som att det viktigaste är vad journalisterna TYCKER om det som hänt i Sveriges största underhållningsevenemang.

Till slut hittar jag det jag söker på Wikipedia. Det användargenererade innehållet är tydligen snabbare och mer att lita på än vad 380 journalister förmår att klämma ur sig på en halvtimme. Här finns den grundläggande nyhetsrapportering som har mer att göra med fakta än åsikter. Rakt och rappt. Wikipedia – den nya nyhetsbyrån.

Man, boy!

Bästa scenframträdandet är Eric Saades. Snyggaste movesen, koreografin sitter. Vilket avslutningsnummer! Kan räcka långt, det är energi som smittar i det här numret…

Blunda och lyssna på Salem

Man ska lyssna på Salem Al Fakirs låt, man ska inte titta på den. Grå kostym, stillasittande vid en flygel. Det lyfter inte ens med Björn Gustafsson som ”överraskning”. Salem ska inte stå på scen med dubbelknäppt kostym i helfigur. Lyssna på låten, den är bra. Men tyvärr kommer den inte vinna, då scenframträdandet betyder så mycket.

Ola glömde håret

Ola, liksom många andra artister, gav allt i Globen. Men han glömde det bästa från det första scenframträdandet – det där pojkbusiga rufset-i-håret-gesten som gav honom lite av den charm han behöver för att gå genom rutan. Men mer energi var det i alla fall den här gången. En bubblare, som sagt.

Meningslös Stallone-reklam i Melodifestivalen

Efter allt liv om Anna Bergendahls Converse så var det intressant att se inledningen av Melodifestivalen-finalen.

Efter sponsorskyltarna dyker Stallone upp stelopererad och säger lika stelt att han och Dolph har gjort en jättebra actionfilm ihop (som snart har premiär). Sen börjar Melodifestivalen. Okej att vi har sponsorskyltar, det tillåter reglerna. Men filmreklam? Dolph är cool som det är, han behöver inte uppbackning från Stiff-Stallone.

Björn Gustafsson finalens porrdans

Porrdans eller Björn Gustafsson i kostym vid en flygel. Bägge funkar lika bra som publikfrieri i Melodifestivalen. Salem Al Fakir valde det senare. Den extra kryddan på framträdandet gör honom ännu farligare inför finalen.

Läs Gunilla Brodrejs analys om varför bidraget borde klara sig till Oslo enbart på musikaliska meriter, mycket tack vare sin ”äkthet”.

Även om Fakirs låt är den som satt sig i mitt huvud, tror jag på Markus Larssons analys i Aftonbladet om vilket bidrag som har störst chans att vinna i Oslo:

”Kass smak är inget negativt i Eurovision Song Contest. Det är ett måste.”

Därför borde vi rösta på Timoteij om vi vill maximera chanserna i Eurovision. Eller på Eric ”wet look” Saade.

Bästa balladen är den Darin framför. Näst bästa balladen är den Anna Bergendahl sjunger, men hon gör det med lite mer avskalad charm än förhandsfavoriten Darin. Och det verkar som att den Melodifestival-röstande delen av svenska folket inte gillar ”förhandsfavoriter” och liksom i en anda av civil olydnad röstar på underdoggen. Det är en del av Bergendahls framgång (bortsett från att hon sjunger bra till en bra låt). Men är hon fortfarande ny och äkta ikväll, i våra ögon? Eller har hon toppat medieformen för tidigt? Nu är det ju hon som är förhandstippad…

Det står nog mellan Anna, Eric, Darin och Salem.

Inte Wahlgren (har inte kidsen på sin sida), inte Johnson (har inte starkaste balladen, även om han har en låt som passar honom väldigt bra), inte Jöback (för etablerad artist med för musikalpräktigt nummer, för att vinna tillräckligt med folkliga pluspoäng), inte Andersson (balladen drunknar bland de andra, Annas outsidercharm vinner över Jessicas smajl).

Bubblare: Ola och Timoteij. Om Ola spottar upp sig vad gäller utstrålning på scen – funkar loss lite helt enkelt, så kan han ge Eric en utmaning om girlie-rösterna. Timoteij kan explodera i ansiktet på oss när vi minst anar det. Eller pysa ut som en blindgångare. Etta eller tia, typ.

Mycket svårtippat startfält. Mycket spännande final. Må bästa låt, artist och publikfriande krydda vinna!

Missa inte uppladdningen inför i Sveriges Radio p4 19.30! Äntligen har även SVT fattat att man behöver ett eftersnack också (som radion redan haft i många år). Vid finalen nu ikväll sänds det även i teve, vid sidan av webben. Även Aftonbladet verkar ha laddat upp med biffig bevakning. med typ Bert Karlsson som programledare. Nu är det bara att putsa upp chipsskålen, ställa fram läsken och så kör vi!!!