Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for maj, 2010

Stängt för renovering

När jag inte jobbar, sover eller hämtar på dagis så renoverar jag för fullt just nu. Målar golv så knäna blöder och annat roligt. Därför rätt så tyst på bloggen just nu.

Read Full Post »

Oron över vad den ekonomiska krisen i Europa ska leda till har fått budgivningarna på bostadsmarknaden att mattas av (SEBs senaste undersökning som visar att ”fler spår stigande bostadspriser” gjordes innan de senaste krigsrubrikerna om Grekland). Jag hör mäklare tala om att ”folk inte vågar slå till” nu när man inte vet hur mycket börsen ska gå ned, hur räntan påverkas, hur den allmänna ekonomin påverkas av det som beskrivits som en ”ny finanskris”. Folk minns hur bostadsmarknaden frös till is i några månader efter Lehman Brothers hösten 2008, och vill väl se tecken på att det här inte blir lika farligt innan de utnyttjar sitt lånelöfte till max. Tillsammans med osäkerhet kring vilka bostadsrelaterade skatter som kommer råda framöver och vilken effekt Finansinspektionens bolånetak får för priserna,  kan det vara förklaringen till att folk blivit lite mindre kaxiga i budgivningen i dessa dagar.

Read Full Post »

Nytt liv i eurodebatten

Det som händer nu vid Medelhavet har väckt till liv en debatt om eurons framtid. I morse hade jag fd riksbankschefen Lars Wohlin (mot) och folkpartisten Carl B Hamilton (för) i soffan (exakt samtidigt som folkpartistiske EU-ministern Birgitta Ohlsson och vänsterpartiets Jens Holm debatterade frågan i TV4). Ekonomerna i min soffa drog helt olika slutsatser om eurons betydelse för att det gått som det gått i Grekland. De kunde dock enas om att det troligen kommer mynna ut i ett ännu starkare samarbete så småningom (till Wohlins förtret och Hamiltons glädje). Wohlin sa efteråt att han trodde att vi nu skulle få se euron smyga sig in i valdebatten. I Agenda i söndags visade visserligen både Sahlin och Reinfeldt att de inte önskade sig en eurodebatt inför valet, men både Ohly och Björklund är ju tydliga partiledarröster för och emot, menade Wohlin. Lite senare på kvällen stod sedan just vänsterpartiets och folkpartiets ledare i Aktuellt-studion i en något mer retorisk sammandrabbning i frågan.

Read Full Post »

Vem räddar räddarna?

Staterna räddade bankerna, och nu ska stater rädda stater. Men var ska pengarna komma ifrån om till och med EUs 7000 miljarders-paket skulle visa sig otillräckligt i slutändan? Andreas Cervenka på Svenskan är rädd för att det inte finns så många fler ”lenders of last resort” att uppsöka:

”Men om inte EU tänkt sig att hämta nästa räddningspaket från rymden (eller Kina) är ammunitionen slut nu.”

Paul Krugman tolkar stödlånen som ”att köpa sig tid”, men menar att de i sig inte löser problemet:

”…my reaction was to say that the EU was making the classic mistake, treating a solvency problem as if it were a liquidity problem.”

Men det faktum att ECB ska kunna stödköpa utsatta länders statsobligationer (om ingen annan vill ha dem), dvs att kunna sätta igång en inflationsdrivande sedelpress, ser han som en möjlig mildring av problemet eftersom högre inflation skulle försvaga euron och funka som en ”devalvering” som kan hjälpa exporten:

”It now seems that Trichet has been dragged kicking and screaming into becoming at least a semi-Bernanke, engaging in much more expansionary policies than before… A more expansionary monetary policy could make a real difference — especially if the ECB ends up accepting somewhat higher inflation.

Apropå det där med ”vargflocken” som det är så populärt att tala om, DIs Peter Benson tycker det är mer passande att tala om ”Gamflocken”:

”Gamen dödar inte sitt byte, men är specialist på att identifiera sitt nästa skrovmål i form av skadade och sjuka djur. Lika lite som gamen dödar sitt byte, lika lite är det spekulanterna som har orsakat Greklandskrisen.”

Read Full Post »

Finansinspektionens ”allmänna råd” till bankerna att inte låna ut mer än till 85% av bostadens värde är inte skrivet i sten. De valde att inte utforma det som tvingande regler. Bankerna kan t ex kräva amortering eller en ”boprisfallsförsäkring” istället om de vill.

Man vill inte säga det högt – för det skulle kunna utlösa en nedgång – men man varnar indirekt för att bostadspriserna är farligt höga. FI påminer ju om att bostaden är en riskfylld tillgång och att 90-talskrisen fick bopriserna att sjunka med upp till 20 procent. Därför vill man att folk inte sitter för högt belånade.
Hur påverkar det här bopriserna?
FI räknar själva med en ”engångseffekt” nedåt på ettor, särskilt i Stockholms innerstad och andra glödheta områden av den svenska bostadsmarknaden. Behöver man betala 6% ränta på ”blanco-lånet” som behövs för att betala det man behöver låna utöver 85% av köpeskillingen (om man är förstagångsköpare utan större kontantinsats med sig) så får man så klart en sämre kalkyl än om det gick att låna nästan allt till samma låga ränta om 1,5%. Klart att det borde matta av budgivningen lite granna jämfört med innan de nya reglerna trätt i kraft.
Men sprider det sig utöver det? Är detta den till synes lilla droppen som får hela bägaren att rinna över med vatten som släcker bostadsbranden helt och hållet?
Nej. Det behövs nog mer än så för att vända skutan. Men en coctail av skarpare låneregler, höjda upplåningskostander för bankerna som vältras över med en höjning av boräntorna, en överraskande räntehöjning av Riksbanken, marknadsräntor som oväntat skuttar uppåt (finanskrisen är inte över…), ändrade fastighetsskatter som ökar villautbudet på marknaden, och… en svart svan som dyker upp lite oväntat – om några av de grejerna skulle hända samtidigt så har du likt den oförutsägbara väderleken förutsättningarna för en ”perfekt storm”.
Just liknelsen med det svårprognosticerade vädret dök upp när Hans Lind gästade Gomorron Sverige imorse och erkände att det är jättesvårt att sia om framtidens bostadspriser. Ett ärligt erkännande som är betydligt viktigare att ta till sig än alla tvärsäkra prognoser och profetior av diverse experter som än tror på ras, än tror på uppgång.
Det enda man vet säkert är - såsom FI konstaterar – att ”bostaden är en riskfylld tillgång”.

Read Full Post »

Paul Krugman tror att man i Grekland till slut kommer göra det förbjudna. Göra det som man inte ens får tänka högt skulle kunna vara en möjlighet – gå ur euron och låta drachmern falla. Alternativen för att få igång ekonomin tycks inte lämpa sig för Grekland, menar Krugman:

If Greece were a highly cohesive society with collective wage-setting, a sort of Aegean Austria, it might be possible to do this via a collectively agreed reduction in wages across the board –an “internal devaluation.” But as today’s grim events show, it isn’t.

The alternative is a devaluation — which means leaving the euro.

Read Full Post »

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 2 037 andra följare