Vår längtan efter ”rökning tillåten”

Programledningen på TV3 måste sitta och undra vad det är som händer. En superhårt marknadsförd egenproduktion med kända ansikten som dragplåster – Trule Talent – floppar (ligger runt 100 000 tittare på vardagarna). I jetströmmarna efter ”Mad Men” drar kanalen samtidigt igång den amerikanska serien ”Pan Am” som andas HBO-produktion och vips så får de 589 000 tittare på premiäravsnittet. Enligt Resumé den mest framgångsrika premiären för en utländsk tv-serie hittills i TV3.

Vad har då byggt upp folks förväntningar så pass att nästan 600 000 bänkar sig framför TV3 en söndagskväll på ren nyfikenhet?

Trailern och ”filmaffischen” med fotomodeller till flygvärdinnor som går i takt och håller andan för att inte spränga gördeln skickar signalen att detta är en sexigt smart  romantisering av sextiotalet. Den smarta ironiska blinkningen underlättar klivet tillbaka till framtiden, in i en framtidsoptimistisk värld där utveckling var något odelat positivt. Inget snack om att flyget förstör miljön, inget snack om att dra in på gratisdrinkar och mat för att hålla kostnaderna nere, inget snack om att flygvärdinnornas kjolar var för korta. Allt var så bekymmersfritt på det där sextiotalet! Glamouröst och ångestfritt, så skulle vi väl vilja leva? Om inte det är möjligt på riktigt, så kanske för en halvtimme i alla fall?

Längtan efter en enklare värld där god tydligt går att skilja från ond, där könsroller inte förvirrar, och där rökning är tillåten såväl på 10 000 meter som på reklamkontoret tror jag är en viktigt beståndsdel i förklaringen av ”Pan Am”´s X-faktor.

Suspekt smörbrist

Apropå smörbristen som rapporterats om i media, när jag såg skylten i min butik om att det var på väg att ta slut i landets butiker ringde jag Svensk Mjölk och Arla för att höra mig för om orsakerna. För låg mjölkproduktion och ökad konsumtion av feta mejeriprodukter var det enstämmiga svaret. Fick statistik som belägg för det senare påståendet. Varför man inte importerade råvaran istället besvarades med att ”det ska vara svenska råvaror i svenskt smör”.

Robert ÖstlingEkonomistas tänker vidare i ekonomiska banor och funderar på om detta istället kan handla om en smart pr-kupp från mjölkböndernas sida för att vinna opinionsmässiga poäng som kan resultera i ökat stöd till landets mjölkbönder.

Knapphetens begär

Klart man kan ersätta smör med margarin när man steker köttbullarna. Ändå köpte jag på mig extra mycket smör när det satt en lapp i butiken om att det är smörbrist i Sverige.

Man kan nog inte ersätta Tranströmer med margarin. Men man kan ju alltid hålla sig någon vecka tills bokhandlarna fyllt på sina lager med Nobel poesi. Ändå slåss folk på Akademibokhandeln och kastar sig på nätbokhandeln för att få sig ett ex direkt. Varför då? Tranströmers texter är ju inte direkt nyheter som tappar sitt värde om några dagar. Tvärtom har han väl fått priset för att det handlar om tidlös konstnärlig höjd i poesin?

Så varför detta ”Kaos i bokhandeln” som Resume.se skriver om?

Det är som smöret. Det som det finns lite av och som andra vill ha, ökar i värde även om jag egentligen  inte behöver det just nu. Knappheten har ett värde i sig. Ett värde som kommer sig av känslan av att vara en vinnare som kom över sista boken, att få vara först med det senaste (vilket ju är lite paradoxalt när det handlar om flera decennier gamla dikter). Känslan av att vara exklusiv, lite förmer.

Men då är man ju redan ljusår efter de som är pålästa och kultiverade från början. De har ju redan läst allt av Tranströmer (och pluggade in Adonis lite extra inför igår också, för säkerhets skull).

Den jobbiga känslan av att vara sist på bollen har gjort att jag aldrig slagits vid bokhandelsdiskarna när det blivit dags att läsa årets Nobelprisförfattare. Fast den här gången hände något. Igår gick jag också till bokhandeln för att köpa mig egen best of Tranis. Har en känsla av att den här mannen vill man nog läsa, inte bara för att man borde.

Fast jag gjorde det i smyg förstås, beställde samlingen på nätet. Jag vill ju inte skylta med att jag är sist på bollen igen.

Alltid nyheter!

SR har startat en nyhetskanal på nätet och i mobilen – ”Alltid nyheter”. Testade den imorse på väg till jobbet, och måste säga att det var både lättlyssnat och informativt. Nyheterna var lite kortare och lite oftare (varje kvart). Tyckte mig också ana en något mer nätmålgruppsanpassad nyhetsvärdering: ”Spotify tjänar miljarder på Facebook-dealen” i nyheterna och däremellan gjorde Kris Boswell – tydlig men avslappnad programledare – t ex en intervju om Apple inför dagens presskonferens (som ju sen blev ett antiklimax för alla som trodde det skulle bli en Iphone 5 idag).

Radio 1 hade lätt kunnat göra på detta vis istället för det tradiga nyhetshjul med pliktnyheter som staplas på varandra på morgnarna utan minsta andrum och dynamik. Men det krävs uppenbarligen SR för att uppfinna hjulet på rätt sätt igen. Fortsätt så här, så lyssnar jag gärna imorgon också!

Men varför smyger sverigesradio.se undan den så att man måste ha förstoringsglas för att hitta den på webben? Om det är något Public Service-bolagen måste bli bättre på så är det att inse vikten av marknadsföring. Bra grejer säljer sig självt i längden, visst. Men varför vänta onödigt länge på att det ska hända?

”Ju fler kockar desto bättre soppa”

Var på SVT-seminarium idag där Anders Mildner höll föredrag om journalistiken i sociala medier. Tre påståenden som fastnade på min post it-lapp:

”Ju fler kockar desto bättre soppa” (apropå att alla kan göra ”journalistik”)

”Jag litar hellre på ett stort antal människor, än ett litet antal som sitter instängda i ett rum” (apropå risken för att felaktigheter och fejkade nyheter sprids via sociala medier)

”Vi får digitala klyftor när den som redan har byggt upp ett nätverk i sociala medier får mycket bättre information än den som precis registrerat ett twitter-konto”.