Det blev inget litteraturpris i år på grund av haveriet i Svenska Akademin. Men det kan ändå bli en författare som får ta emot priset av Kungen den 10:e december. I Morgonstudion tipsade jag om de läsvärda kandidaterna till ekonomipriset!
Tittar man på listor där förståsigpåare tippar ekonomipristagare så dyker det varje år upp namn som Paul Romer, Paul Milgrom och Robert Barro. Årets bubblare är David Kreps, en allkonstnär inom ekonomisk vetenskap som är vass på att göra modeller för att förstå alltifrån prissättningen av optioner till kulturen inom organisationer. Men vi glömmer dem nu. Det är mycket svårt att tippa vem eller vilka av det mer än 50-tal starka namn på möjliga-listan det verkligen blir. Det enda jag vågar säga är att det nog inte blir ännu en beteendeekonom. Förra året fick ju gurun inom området, Richard Thaler, priset för att ha fört psykologin in i ekonomin. Thaler är också en god historieberättare, och har ett par bästsäljande böcker på sin meritlista. Böcker där han framgångsrikt populariserat sin forskning för en bredare allmänhet. Han är inte ensam om den förmågan. Bland de möjliga ekonomipristagarna finns flera läsvärda kandidater. Här är fem av dem:
Daron Acemoglu är en turkisk-armenisk nationalekonom verksam i USA. Känd för sin forskning om politisk ekonomi och vilken roll ekonomiska och politiska institutioner har för ekonomisk utveckling. Medförfattare till boken ”Why Nations Fail: The Origins of Power, Prosperity and Poverty” där han förklarar varför vissa länder är fattiga och andra blivit rika. Det är en historielektion som tar oss med på en resa från romar-riket till dagens tvekamp mellan USA och Kina. Acemoglu är en av de mest citerade ekonomiforskarna, vilket är en ”Nobel” valuta. Endast 51 år gammal, bara tonåringen i Nobelpris-sammanhang, så priskommitén kan tänka att det inte är någon brådska med att belöna honom.
Esther Duflo bryter av mönstret för den typiske ekonomipristagaren ännu mer: blott 46 år och…kvinna! Av de 79 som hittills fått ekonomipriset är 78 män. Så se Duflo som en högoddsare. Men ändå dyker hon upp allt oftare på listor över dem som andra ekonomer skulle vilja fick priset. Denna franska nationalekonom är professor i fattigdomslindrande och utvecklingsekonomi vid MIT i USA. I sin senaste bok ”Poor economics” undersöker hon, likt Acemoglu, orsakerna till fattigdom. Medförfattare är den indisk-amerikanske ekonomen Abhijit Banerjee, som också figurerar i Nobel-spekulationer emellanåt. Känd för sina fälststudier, forskning som görs ute i verkligheten genom att testa olika insatser och se vilka som funkar bäst. Se t ex hennes TED-talk om sociala experiment för att bekämpa fattigdom, för en effektfull presentation av hennes forskning. Finns på ted.com.
Martin Weitzman, amerikansk Harvard-professor som forskar om miljö-ekonomi, gav tillsammans med Gernot Wagner 2015 ut boken ”Climate Shock” där budskapet är att se på klimatförändringarna på samma sätt som försäkringar – ett riskhanteringsproblem där det är klokt att betala ”försäkringspremien” nu för att slippa ta smällen av en eventuell katastrof. Skulle kunna få priset tillsammans med en annan man som ofta brukar nämnas när det tals om att ”det är tid för miljöekonomi” att få priset – William Nordhaus. Amerikansk professor vid Yale, en pionjär inom området som utvecklade klimatekonomimodeller redan på 70-talet, och vars forskning är användbar när man ska resonera om vilka insatser för att bekämpa klimatförändringarna som är mest effektiva.
Ariel Rubinstein är en israelisk ekonomiprofessor som gjort sig känd för sin forskning om spelteori och människans begränsade rationalitet, hur vi fattar beslut… Hans bok ”Economic Fables” är mycket personligt skriven. Delvis memoarer, delvis en crash-course i ekonomi för den som vill få inblick i vad ekonomisk vetenskap kan ha för betydelse för samhället.
Apropå memoarer och böcker som kan funka som introduktion till ekonomi, så måste vi nämna den ende svensken på listan över potentiella pristagare: Assar Lindbeck. I självbiografiska ”Ekonomi är att välja” får vi följa denne nestor inom den svenska ekonomisk-politiska debatten från uppväxten i Norrbotten under trettiotalet till de stora reformer han var huvudarkitekt för, som följde på den svenska nittiotalskrisen. En resa som tagit honom från att vara en av socialdemokratins främsta ekonomiska tänkare till en av dagens tydligaste förespråkare för marknadshyror. Skulle han få priset, trots sin tidigare långa koppling till priskommittén, vore det för sin arbetslöshetsforskning och insider/outsider-teori.
Fotnot: rubrikens ”Nobelpris” avser ekonomipriset, som instiftades 1968, och som alltså inte ingår i Alfred Nobels testamente. Det heter ”Sveriges Riksbanks pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne” och delas ut tillsammans med de ursprungliga Nobelprisen.
Alexander Norén 