Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for december, 2008

Idag sa jag i sändning att:

 ”…nedgången i år landar på minus 42 procent. Det betyder att 2008 går till historien som det sämsta året någonsin på Stockholmsbörsen.”

Tja, det var nog att ta i att säga ”någonsin” (som ju även intecknar framtiden i sin omfattning). Men att 2008 i alla fall ”hittils” är det sämsta året på Stockholmsbörsen sedan Affärsvärldens Generalindex började mätas 1901, det stämmer. Vi slog tidigare rekordet från 1931, då Stockholmsbörsen backade med ”bara” 40 procent.

Så här långt har 2000-talet börjat med två av de tre värsta börsåren i modern tid – 2002 backade börsen med 37 procent. Fler historiska jämförelser hos di.se

Man är ju inte islänning i alla fall. Där backade börsen med 96 procent i år! Sämst i hela världen. Talade med Island på telefon idag, och tvekade inför att säga ”gott nytt år!”. Det kan ju uppfattas som hånfullt. Men ”mindre katastrofalt nytt år!” låter heller inte så bra…

Den isländska sångerskan Björk vägrar i alla fall att deppa. Tillsammans med riskkapitalbolaget Audur Capital så har Björk startat en investeringsfond som ska satsa på små isländska tillväxtbolag som utnyttjar Islands unika natur och kultur. Den kan ju ingen finanskris i världen ta ifrån dem.

Read Full Post »

Det går fort nu…

I senaste numret av Privata Affärer (som uppenbarligen är riktigt färskt då det redan står januari 09 på omslaget) säger Annika Winsth, chefekonom på Nordea, att hon inte tror på någon mer räntesänkning:

”Det är botten som vi ser det nu. Men vi får låta tiden gå och se hur marknaden stabiliseras.”

Nu har tiden redan gått. I sin senaste prognos spår nämligen Nordea och Annika Winsth att reporäntan ska ned till 1 procent i april. Bankens huvudscenario är att räntebotten nås någon gång i vår.

Jobbigt med pressläggningstid i dessa tider när de ekonomiska prognoserna revideras typ varje dag…

Read Full Post »

Handelsprofessorn Magnus Johannesson omskrivs i dagens DI som en ”beteendeekonom som slagit in på den växande forskningsgren som kallas neuroekonomi”. Där nämns att han håller på med en studie som visar att riskbenägenhet är ärftligt:

”En samkörning mellan tvillingregistret och deras PPM-val visar att barn till riskbenägna föräldrar tar större risker än barn till försiktigare föräldrar.”

Pofessor Johannesson har ett intressant forskningsområde, som framgår av hans tidigare publicerade studier och ”papers”.

Read Full Post »

I dagens DI intervjuas Handelsprofessor Richard Wahlund, som sammanfattar varför vi är så torsk som vi ofta är på börsen:
”Så länge börsen går upp vill vi inte gå miste om en fortsatt uppgång och säljer därför inte. Olika människor har olika referenspunkter. De som utgår från vad de betalade för aktierna när de köptes säljer snabbare för att säkra vinsten…
…De som upplever att de gör en förlust när börsen vänder nedåt vill inte sälja även om de gör en betydande vinst i relation till inköpspriset. Det är först när börsen har dykt så mycket som nu, som många tvingas eller är beredda att sälja och då ofta till en real förlust. När förlusten är ett faktum ökar riskaptiten. Många som tidigare varit ovilliga att ta risk är då beredda att spekulera för att ta tillbaka förlusten.”

Förlustaversion, oviljan att ta en förlust styr oss in i fördärvet. Läs Fredrik Virtanens ”Kraschad” för en bra illustration till det!

Read Full Post »

Vi har olika mentala konton för konsumtion, sparande och investeringar, berättar handels-professor Richard Wahlund för dagens DI.
Apropå de idéer som cirkulerat kring vilken finanspolitisk stimulans som bör sättas in nu påpekar han också att konsumtionen styrs av hur man tjänat sina pengar:

”Kapitalinkomster sparas mer än löneinkomster. Om regeringen ville stimulera konsumtion vore det därför bättre att inte ge så många människor skatteåterbäring i en klumpsumma, som tenderar att sparas.”

Med ”mentala konton” kan man förklara varför vi slutar köpa platt-teve bara för att bopriserna sjunker.
När bostadsrätten bara steg i värde, kunde vi (på grund av historiskt lågt pris på risk) höja bostadslånet för att konsumera varor och tjänster. Köpa ny bil eller bjuda familjen till Thailand.
Sparandets ”mentala konto” fylldes ju på helt gratis. För många är bostaden ett ”sparande”, man ser det framtida försäljningspriset som en vinst man kan plocka ut vid ålderns höst. När så ”sparandet” i boendet blir negativt när bopriserna sjunker, måste man fylla på sparande-kontot med riktiga pengar, och drar åt den berömda svångremmen. Där ryker platt-teven!
Eller såsom Expressens ledarskribent Peter Wennblad – nästan poetiskt- så träffande formulerade det idag:

”…något värdefullt gick förlorat i höstens finansiella apokalyps, och den förlusten smärtar nästan mer än tusenlapparna jag egentligen aldrig hade.
Drömmarna som dog.
…när fiskpinnarna ställdes fram på middagsbordet, kunde du alltid krydda den torftiga anrättningen med den välsmakande känslan av att du, om du bara ville, i alla fall hade kunnat steka dem på en induktionshäll i tysk kvalitetskeramik…

…så nu måste jag SPARA för att få ihop till en ny bil. Kan någon berätta för mig hur man gör?”

Read Full Post »

Åldersrasism på McDonalds

Skulle köpa en ”Lilla måltiden”. Den för oss som inte alltid äter som en hel karl, men ändå inte kan förena det med vår image att beställa en ”Happy Meal och äta ur en färgglad pappkartong.

Men idag kom jag på att mellanbarnet nog skulle vara intresserad av den pipande leksaken i ”Happy Meal”, så jag bad om att istället få menyn i form av det paketet.

”Nej det går inte, vi får inte sälja med leksaker till de över 12 år!”

Förr var man för liten för att köpa på systemet.

Nu behöver man en knatte för att köpa ut åt en på McD…

Read Full Post »

Ska få och ska ge presentkort i julklapp. Helt galet. Eller vad ska man säga om följande koncept?

”Växla 100 kr till ett valuta som bara kan användas i en enda butik, och som garanterat blir värdelös om ett år när bäst-före-datum går ut. Idessa tider bör man på grund av konkursrisken också beakta att den kan bli värdelös tidigare än så.”

Trots dessa nackdelar jämfört med att behålla hundralappen, så kostar presentkortet ändå 100 kr. Vilken deal!

Vad är det då som får oss att bete oss så irrationellt?

två saker, tror jag:

1. Fördelen för mottagaren är att denne ”låser in pengarna” på det mentala kontot ”shopping-pengar” och behöver således inte ha dåligt samvete över att slösa dem på onödiga grejer.

2. Fördelen för givaren är att det är mindre ”tråkigt” än bara pengar eftersom man kommer lite närmare gåvo-föremålet, mottagren har givarens pengar ”öronmärkta” med avsändaren i plånboken. Det är inte lika anonyma pengar. Lättare att givaren kommes ihåg…

Det räcker för att hålla uppe en så kass valuta som ”presentkort”…

Read Full Post »

Krisens möjligheter

Julhandlade idag. Nästan tomt på Expert. Full rulle på Överskottsbolaget.

Dagens annonsbilaga i DI: ”Företag i kris”. Företag som kan tjäna på krisande företag annonserar ut sina tjänster genom advertorials.

Det är alltid högkonjunktur för någon.

Read Full Post »

Danska investmentbanken Saxo gör en riktigt nattsvart prognos för 2009. Återgiven av di.se:

Sammantaget finns bara en bra sak med 2009, och det är att nästa år blir vändpunkten. Det kan inte bli mycket värre efter det året”, säger Saxo Banks chefsekonom David Karsbøl i en kommentar.

Och när det inte längre räcker med att jämföra med depressionen, så får man ta i så här:

”Det är inte ens tokigt att kalla den nuvarande situationen för den värsta ekonomiska krisen någonsin.”

Å de som nyligen inte trodde på deflation (som t ex en representant i Riksbankens ledning som jag talade med) får börja tänka om. Och om man vill ha en illustration på problemet med deflation och hur man bäst förvarar pengarna så de inte möglar, bör läsa här.

Efter det känns det nästan som att man vill hålla med denna artikelkommentator på di.se:

”Snabbaste sättet att vända konjunkturen nu är att tvångsbeordra alla ekonomijournalister och analytiker till en månads semester!
Eric Anderzon”

Read Full Post »

Senaste numret av DIs ”ungdomsbilaga” Diego är tyvärr det sista. Med en typiskt Diego-smart artikel om hur staten sätter en prislapp på livet.  Så här förklarar Maria Melkerson på statliga analysorganet Sika för tidningen hur man använder sig av måttet:

”Ska Vägverket bygga motorväg eller 2+1-vägar med mitträcke? Ska de lägga pengar på ett fem kilometer långt älgstaket? Med begränsade resurser måste vi lägga pengarna där de gör mest nytta och räddar flest liv”.

Och då behöver man ju veta vad ett liv är värt för att veta om det är värt investeringen i mitträcken…

Här är deras senaste uträkning av vad ett människoliv är värt 2008. Upp fem miljoner sedan senaste uppdateringen 2001. Livet har alltså blivit så mycket mer värt att leva på bara sju år!

Read Full Post »

Older Posts »

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 2 171 andra följare