Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for december, 2009

Egodecenniet sätter punkt

Två dagar kvar av milleniets första decennium. Kommer detta 00-tal bli lika bortglömt i historien som det förra? Vem har någonsin pratat om ”00-talet på 1900-talet”? Alla andra decennium är ihågkomna för något. Men inte denna skarv i historieböckernas tideräkning. Tyvärr känns det som att 9/11 kommer att bli det man kommer att minnas från de här senaste åren. Så kanske kommer ändå 00-talet på 2000-talet att bli ett decennium värt sitt eget kapitel i historieböckerna.

Under rubriken ”Kultur” kanske man då även kommer att notera följande:

FILDELNING – FRÅN NAPSTER TILL SPOTIFY

”Fildelning” är ett nyckelord för 00-talet. I början talade vi om Napster. Skivbolagen gick till attack.

Sen kom en uppsjö av fildelningsnätverk som spridde innehållet mycket smartare och snabbare och så småningom laddade folk även ledigt ned film från nätet. Även filmbolagen gick till attack. Pirate Bay avslutade den här resan.

Så blev det dags för ett alternativ som skivbolagen till slut omfamnade,  Spotify tog musikindustrin in i en mer konstruktiv fas på 10-talet.

EGODELNING

00-talet handlade inte bara om att dela filer, utan även om ego-delning – att dela med sig av sig själv. På bloggar, mikrobloggar, Facebook, Twitter, bilddagboken och allt annat som kom att kallas för ”sociala medier”.

GRÄSROTSKULTUR

Med ny teknik blev det även möjligt för vem som helst att publicera sin text, sin musik eller film inför potentiellt sett hela världens internetuppkopplade population. Aldrig förr hade så många gräsrötter skapat så mycket konst som på 00-talet.

INTERNET DÖDADE INTE TV-STJÄRNAN

Trots att nätet exploderade som både massmedium och nischmedium på samma gång, fortsatte vi att samlas i tevesofforna på lördagskvällarna framför Melodifestivaler, Idol-uttagningar och liknande lägereldar. Internet dödade inte tevestjärnan.

Det teveprogram som jag själv tycker sammanfattar mycket av 00-talet gick för ungefär ett år sedan i I TV4 Plus. Det var en slags realitygameshow som hette ”Såld på hus” – två lag med mäklare fick tävla om att gissa värdet på en bostad. Programmet vände sig till alla bostadsknarkare i landet som ser på sin bostad mer som ett objekt än ett hem, och har förläst sig på alla böcker om Home Staging som givits ut under 00-talet. Det för oss in på en annan 00-talstrend: heminredningsexplosionen.

HEMINREDNINGSRACET

Aldrig förr har det funnits så många heminredningsmagasin i tidningshyllorna. På nätet visar man gärna upp sitt senaste kuddarrangemang i soffan och ber folk rejta och kommentera. För att inte tala om alla inrednings- och byggprogram på teve.

DET GRÄNSLÖSA 00-TALET

På flera håll suddades kulturella gränser ut.

Pophits som låter som demokassetter. Romaner som känns som blogginlägg. Fakta som glider över i fiktion. Och försök dra gränsen mellan fin- och populärkultur, och du är dödens!

För egen del kommer de senaste tio åren gå till historien som en viktig period i mitt liv.

Jag avslutade mina studier på Handels, började jobba ”med människor och media”, och stadgade mig. På flera sätt. Det var här jag började bli vuxen i bemärkelsen att jag hittade hem till mig själv. Du vet, känslan av att man hittar bland sina egna känslor och åsikter som i en gammal trotjänare till morronrock. Ett annat sätt att se på det är att man slutar utvecklas intellektuellt vid den här tiden i livet. Man stelnar i sin smak – efter 33 är man passé… Men vem fan bryr sig, det är faktiskt jävligt skönt att äntligen veta vad som är rätt och fel. Till exempel att man numer har en standardgarderob med ett par favoritsneakers, en typ av favvobyxa (även om det råkar vara chinos…) och ett särskilt snitt på kavajen som man vet sitter snyggt osv – det tycker jag bara är väldigt avslappnat och skönt.

Men framför allt var det under 00-talet som jag blev vuxen på riktigt. Jag blev pappa. Det är det största som kan hända varje man, oavsett vilket decennium man råkar befinna sig i.

Och i sann 00-tals-anda gör jag bokslut över den här tiden i mitt liv genom ett inlägg på bloggen. Det fenomen som framför allt får symbolisera vad 00-talet inneburit för media, kultur och människors syn på sig själva som kultur- och värdeskapare och inte längre bara passiva mottagare av det som eliten skapat åt dem.

Och detta skrivet av mannen som i början av 00-talet tog emot ett telefonsamtal från en pr-konsult på Hill & Knowlton som ville sälja in en intervju med mannen som ”uppfann bloggen” i USA. Jag svarade att ”jag förstår inte vad som är nytt med detta, hur skiljer det sig från ett vanligt publiceringsverktyg på nätet eller att skriva dagbok på sin hemsida?” Jag lade på och suckade för mig själv att ”detta är bara en fluga”.

Okej, jag hade fel.

Read Full Post »

Hans terrornoja räddade planet

Jasper Schuringa – hjälten som avväpnade terroristen som skulle spränga planet över Detroit på juldagen är en holländsk filmregissör. Innan han skulle gå på flyget sa han till sin vän att han var orolig för att nåt skulle hända: ”juldagen är en typisk dag  för terrorattentat”.
Därför satt han på helspänn på planet och agerade reflexmässigt när det började ryka från passageraren några stolar bort.
Det kan krävas en dramaturgs livliga fantasi för att förutspå utvecklingen när verkligheten återigen känns farligt nära dikten. Dags att anställa filmfolk på Department of Homeland Security?

Read Full Post »

Financial Times skriver att sponsorer snart kan försäkra sig mot att deras affischnamn kör i diket med brallorna nere. Grundlig personkontroll med en rad frågor kring kändisens privatliv är en förutsättning för att en sponsor ska få teckna försäkringen. Borde kanske också ingå en ”profile” på personen för att bedöma risken för framtida snedsteg? Eller så får man helt enkelt leva med att människor är människor – att till och med en sådan som Tiger Woods kan fela.

Read Full Post »

Äntligen!

Det blir nog en vit jul i alla fall och TT rapporterar en positiv nyhet från Amerikatt:

<<Nu har USA:s kongress fått nog av högljudd tv-reklam och vill stoppa allt oväsen med en ny lag.

Både senaten och representanthuset satte inför julhelgen i gång att arbeta med lagförslag som ska sätta P för reklaminslag med högre volym än programmet som avbryts.

”Varje dag bombarderas miljontals amerikaner av aggressivt högljudda reklaminslag”, framhåller senator Sheldon Whitehouse som ligger bakom förslaget.

Den myndighet som reglerar tv-marknaden är inte imponerad och konstaterade i somras att fjärrkontrollens knapp ”tyst” fungerar utmärkt mot oljud.

Read Full Post »

Can´t Buy Me Love

Av Tiger Woods uppskattningsvis 800 miljoner dollar i intäkter så här långt i proffskarriären, lär fem sjättedelar komma från sponsorer. Med tanke på att han alltså dragit in cirka 4,5 miljarder kronor bara på sponsorer, så förstår man att det nu är mycket pengar som står på spel för honom om fler sponsorer väljer att hoppa av till följd av den påstådda otrohetsskandalen som han befinner sig i. Enligt Davie Brown index, som listar vilka kändisars personliga varumärken som kan påverka konsumenter mest, så har Tiger Woods nu fallit från 6:e till 24:e plats.

Om hans svenska fru, Elin Nordegren, är slipad så ser hon till att göra det bästa möjliga av den här soppan som Tiger försatt sig i. Hon borde i dagsläget kunna förhandla sig till en större ”ägarandel” i Woods Inc. genom att omförhandla äktenskapsförordet. Och Tiger Woods själv kan bara vinna på det. Då sitter de ju i samma finansiella båt, med samma incitament att upprätthålla en bra fasad så Woods Inc. inte tappar ytterligare sponsorer. Det finns alltså förutsättningar för att rädda finanserna i Woods Inc.

Hur det går med förhållandet, det är en annan sak. Man kan ju inte köpa sig kärlek. Bara tystnad.

Read Full Post »

Det finns de som renoverar och så finns det de som renoverar…

E24 återger delar ur nya boken ”Kungen av Jämtland” av Jens Ganman, som i boken bland annat ger en beskrivning av hur det ser ut inne i huset som Mats O Sundqvist hållit på att renovera på Tyrgatan 4 i Lärkstaden, ett av Stockholms lite dyrare områden. Kåken på 464 kvadrat renoverades så sent som på 90-talet. Men det hindrade inte Sundqvist att plöja ned uppskattningsvis 40 millar på att bättra på ytskikten lite till. Nåja, han fick även lite nya inredningsdetaljer för pengarna också:

”I biblioteket på tredje våningen är allt, inklusive taket, täckt av oljevaxad ekpanel som kostat 1 miljon kronor. I källaren finns vinkällare, vinprovningsrum, utrymme för biograf och en exklusiv spaanläggning med ångbastu i marinblå glasmosaik. I bastun kan man lyssna på musik från inbyggda högtalare eller titta på den 40 tums tv som finns inbyggd i motsatt väg. I den privata bostadsdelen finns bland annat ett elegant jacuzzibadkar och fönstren kan immas igen på elektronisk väg för att hindra insyn. Hela huset är präglat av exklusiva materialval och är en ”veritabel labyrint av distingerade sekelskiftsrum”, skriver Jens Ganman i sin bok.

Hoppas han åtminstone kunde utnyttja ROT-avdraget.

Den djupt skuldsatte Mats O Sundqvist får nu inte behålla huset. Det skall säljas av fordringsägarna. Tur för dem att de verkar som att det är fortsatt bra drag i försäljningen av lyxboenden i Stockholms innerstad:

”Det har blivit en bred uppgång i lyxsegmentet. Fyror och femmor på Östermalm når upp till snittpriser på 70.000 till 75.000 kronor per kvadratmeter. Och det räknas nu snarare som normalt för den typen av objekt än som ett fantastiskt slutmål”, säger fastighetsmäklaren Niclas Gottlieb till di.se.

Nu lär nog lyxpalatset i Lärkstan, som Mats O aldrig fick flytta in i, gå för lite mer än så per kvadratmeter. Om inte annat så för att det är ett ”kändishus” med historia som nu är till salu. Med ett bibliotek med tak ”täckt av oljevaxad ekpanel”, ej att förglömma.


Read Full Post »

”Man kan säga att marknaderna är så pass effektiva och informationen så spridd att det blir svårt att få ett analysövertag över någon annan. Alla hamnar ungefär på index-avkastningen. Men har man aktiv förvaltning så har man också kostnader. Det betyder att man hamnar lite sämre än index.”

Så motiverar sjunde AP-fondens vd Peter Norman för Ekot varför de ska sluta försöka hitta ”vinnaraktier” och istället renodla sina aktieplaceringar till att följa index så de får ned förvaltningskostnaderna. Däremot ska de försöka utöka satsningarna på sådant som inte svänger med börsen. På hemsidan skriver de:

”Från och med 2010 kommer grunden att bestå av ren betaförvaltning, det vill säga indexförvaltning, för att ta vara på den avkastning som aktiemarknaden som helhet ger. Till det kommer sedan en utökad andel ren alfaförvaltning som ska ge ett positivt resultat oavsett hur börsen utvecklas. Den ska tjäna pengar på både upp- och nedgång.”

Ytterligare en större spelare som slutar tro på stock-picking.

Read Full Post »

I SBABs senaste konjunkturrapport skriver Tomas Pousette att det under närmaste åren är billigare att ha tremånaders boränta än att ha bundet på längre tider under samma period. Men, varnar han, politiska beslut kan förändra den slutsatsen. Om man t ex inför krav på amortering och sänker belåningsgraden, så ”drabbar” det kortare löptider snabbare än bundna. Dessutom skulle bolån med kort bindningstid också drabbas direkt om det infördes krav på bankerna att ha längre kapitalbindningstid i finansieringen av utlåningen. Då skulle ett tremånaders lån bli 0,5% dyrare i ett slag, och därmed slutar det enligt hans prognos att vara fördelaktigt med rörlig ränta.

”Den som väljer bindningstid för boräntan bör således hålla sig uppdaterad på vilka förändringar som finansinspektionen och finansdepartementet kan komma att föreslå för bolånemarknaden.”, skriver Pousette.

Det gäller alltså numer att även vara påläst på de senaste politiska utspelen, och ha känsla för vad valrörelsen har att komma med, för att ta kloka boräntebeslut…

Read Full Post »

Läser på Resumé.se att det blir en tyst timme i kommersiell radio imorgon. De är besvikna över att regeringen inte sänker deras koncessionsavgifter. Nivån de ligger på är självförvållad. Sändningslicenserna auktionerades ut till högstbjudande i början av nittiotalet. Dagens licensägare trissade då själva upp licensavgifterna till de nivåer som de idag klagar över.

Ett skolboksexempel på Winners Curse. ”Vinnaren” av budgivningen upptäcker i efterhand att det inte var värt priset. Lönsamheten i branschen var för dålig för att det skulle vara värt så mycket pengar för ett sändningstillstånd. De flesta har gått med förlust nästan hela tiden sen starten.  Budgivarna överskattade då marknadsvärdet av sändningsrätten, något som utredningen till nya regler konstaterar:

”Den auktionsmetod som användes i lokalradiolagen ledde till höga bud och därmed till höga koncessionsavgifter. Vid den tidpunkten var branschen helt ny och oprövad och buden lades med utgångs-punkt i att varje tillstånd skulle kunna förlängas med minst en åttaårsperiod. Ett nytt, tidigare oprövat, alternativ är att auktionera ut tillstånden för bestämda tidsperioder på t.ex. fyra eller sex år utan rätt till förlängning. Vid periodens utgång ska således tillståndshavaren vara tvungen att lämna tillbaka tillståndet och ansöka om det på nytt i konkurrens med övriga sökande.
Med erfarenheterna från 1990-talets auktioner i relativt färskt minne kan aktörerna förmodas veta vilken övre gräns de inte bör passera för att verksamheterna ska kunna bära sig ekonomiskt.”

”Vinnarens förbannelse” vilar alltid över vinnaren i en budgivning på ett objekt av relativt okänt marknadsvärde. Den som ”vinner budgivningen” har per definition betalat mer för objektet än någon annan på marknaden tyckte det var värt. För att ”vinna” en budgivning tvingas man ha en mer positiv syn på marknadsvärdet än någon annan på marknaden. Den härstammar sällan från en mer genial affärsidé med bättre marginaler än konkurrenterna. Vinnarens överbud beror oftare  på hybris, att man drabbas av ”auktionsfeber” eller bara på inkompetens i form av överoptimistisk analys av förutsättningarna för lönsamhet.

Budgivningens ”vinnare” drabbas ofta av denna förbannelse. Oavsett om det handlar om att bjuda på en bostadsrätt i Vasastan eller en licens för att driva kommersiell radio.

Read Full Post »

Kan inte glömma gårdagskvällens faddergala i TV4. En scen återkom till mig idag när jag höll på med något helt annat (packa ur matkassar ur bilen). Det var när Takidas frontman Robert Petterrson intervjuades av Agneta Sjödin om hur det är att ha fadderbarn. ”Det är bra typ, viktigt att bry sig och så”…plötsligt avbryter han sitt eget oengagerade tomma prat och lyser upp fullständigt:

”…jag, måste bara säga…du är så snygg Agneta!”

Där, precis där, drog man av kläderna på hela galagrejen. Under några pinsamma sekunder var hela välgörenhetsspektaklet naket på scen. Där blev det övertydligt hur svår konst det är att blanda glättigt med gravallvar.

Pausunderhållningen  blir ofta huvudnumret i sådana här sammanhang. Just när jag tittade igårkväll blev fattiga barn i Tanzania en transportsträcka tills det var dags att prata med Takida-Robert. När han dessutom bryr sig mer om att ragga på Agneta Sjödin än att ragga nya faddrar till barnen, då stängde jag av.

Inte för att jag är nån fin människa som spontant blir fadder ändå. Kanske behövs just denna typ av familjeunderhållning för att sådana som jag ska hala upp plånboken. Kanske behöver man skrika ut ”Hjälp de fattiga och vinn en Volvo V70!” för att jag ska ringa in en hundring. Men snälla, låtsas åtminstone att ni bryr er om den goda saken som insamlingen handlar om, så länge showen håller på. Ragga på Agneta Sjödin och räkna gagepengar kan ni göra efter att tevekamerorna släckts för kvällen.

(Förresten så var Takidas gitarrist Mattias Larsson rikigt bra när han talade om varför han blev fadder. Han var äkta. Han fattade varför han bjudits in till galan. Han intervjuas ungefär 17 minuter in i inslaget, och vid cirka 18 minuter in i det här klippet så faller Robert för Agneta…)

Read Full Post »

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 1 981 andra följare