Mer snack, mindre musik – framtidens melodi

DN skriver om Spotify och andra digitala musktjänsters påverkan på etersända radion. Kommersiell radio – som ju mest spelar musik från topplistorna – tar stryk då unga allt mer väljer att lägga sina egna spellistor via Spotify och liknande. SR står sig dock bra, allra bäst går P1.

Den logiska utvecklingen är att vi så småningom kommer få se allt mer av ”talk radio” i kommersiella radiokanaler när ”topp 20″-musiken inte längre är konkurrensmedlet.

Undrar vem som blir först med payoffen ”Mer snack, mindre musik”?

Vem ska nu gå ut med soporna?

Läser att Sverker ska sluta på Plus. Lite som att Carola ska sluta sjunga. Det finns liksom inte.

När jag var barn tyckte jag Plus var riktigt underhållande. Det var liksom lite rappare än många av de andra programmen på SVT. Det har hållit formen ända fram till idag. Sverkers ”ska det vara så här?” har blivit nästan lika synonymt med programmet som soptunnan. Kan verkligen Plus överleva utan Sverker? Tja, På Spåret verkar ju gå in i ett andra liv med den äran i behåll tack vare Fredrik Lindström och Kristian Luuk, så nog borde väl varumärket Plus även kunna stå sig med ny programledare. Men det är ju näst intill ett självmordsuppdrag att hoppa in efter Sverker. Självklart har de redan städslat något av de största namnen för att tomrummet inte ska kännas så stort. Vi talar nog om att man ska lägga sig på Anne Lundberg-nivå för att publiken inte ska bli besviken. Men eftersom det är typ det bästa program SVT någonsin har gjort kommer jag in i det sista hoppas på att Sverker ska ringa och be just mig gå ut med soporna istället…

Svenska folket har (nästan) rätt!

Prickade tre av fyra bidrag som gick vidare i Melodifestivalen. Anna Bergendahl gick naturligt igenom med en supersnygg låt. Inget konstigt med det. ”Mika”-Neo log sig pillemariskt till andra chansen. Inget konstigt med det. Peter Jöback – som tagit Sarah Dawn Finers plats i år – musikalsvulstade så det stod charmiga till. Inget konstigt med det. Däremot är jag överraskad att Pernilla Wahlgrens Linda Bengtzing-osande låt anno 1998 gick hem 2010. Jag trodde bara det var 16-åriga tjejer som röstade. Och det torde kräva mer av ett modernt sound. Men, Wahlgren var väl tillräckligt tuff på scen – schlagerdansen i bakgrunden till trots – för att de få vuxna som röstade skulle ge henne sin röst. Min egen favorit Noll Disciplins ”Idiot” – som kommer bli en stor hit på efterfester hos landets samtliga 17-something – gick inte vidare. Det är det enda som överraskade mig. Annars var valresultatet lika förutsägbart som att Fredrik Kempe är tillbaka med 313 nya bidrag till Melodifestivalen nästa år.

Den här bloggen kan kosta mig jobbet

Handelskammaren har undersökt hur personalchefer kollar upp arbetssökande.  Var tioende personalchef säger att en ansökandes bloggande kan minska chanserna att få jobbet, sannolikt på grund av risken att bloggen skulle avslöja ofördelaktiga sidor av företaget.

Carola behöver inte ångra att hon träffade mig

Ikväll är stödgalan ”Hopp för Haiti” i Filadelfiakyrkan i Stockholm, med Carola i spetsen för artistuppslutningen. Jag hörde att Carola var missnöjd med min intervju med henne i Gomorron Sverige, då hon var inbjuden för att tala om sin resa till det jordbävningsdrabbade området. Det var tråkigt att höra.

Själv hade jag velat få lite mer tid över till att tala om hennes upplevelser av Haiti, men när vi väl kom in på Aftonbladets artiklar om hennes resa så kände jag att det var lika bra att låta Carola kommentera det ordentligt. Det är ju trots allt så att många läst eller hört om hennes gåva till sitt fadderbarn – en flaska parfym. Och ska man prata hjälparbete på Haiti måste man nog tyvärr först förklara parfymgåvan. Jobbigt, men så är det. Man måste liksom riva av det där plåstret för att komma vidare. Det är så i alla kommunikation.

Jag tycker Carola kom ur det bra. Hon förklarade hur hon resonerat och visade känslor som därmed gav trovärdighet åt hennes engagemang. Därför kanske det inte var så hemskt ändå för henne att hon råkade få just mig som programledare i måndags morse.

Bostadens sedelpress gav oss ny platt-tv och Thailandsresa

Att Statens Bostadskreditnämnd upprepar profetian att bopriserna ska falla med 20 procent närmaste åren är ingen nyhet. Desto mer intressant att de har räknat ut hur mycket pengar svenskarna plockat ut ur sitt boende. Genom att höja lånen för konsumtion har man lyckats använda bostaden som sedelpress och fått ut 80 miljarder per år senaste decenniet. Tänk vad det betytt för BNP i landet, och tänk på vad det betyder för konsumtionen när räntan höjs och eventuellt priserna faller…

Röda byxor regerar

Ojdå. Resumé tolkar mitt senaste inlägg som att jag raljerar över ”S”. Det enda jag möjligen gör mig lustig över är den talrika förekomsten av röda byxor i den manliga delen av svansen kring den kungliga societeten. Själva satsningen på elitskvaller tar jag på största allvar. Därför tycker jag det var den mest intressanta artikeln i rosa tidningen imorse, värd ett inlägg på bloggen:

1. Marknaden för kunglig bevakning expanderar i takt med att de kungliga barnen gifter sig. Hur man kan göra affärer på det inom turism, mode och media tycker jag är spännande att se. ”S” inriktning är ett tecken på att svenskarna förväntas sukta efter mer kunglig vara framöver.

2. Amelia Adamo säger att man ska testa tidningen i 10 nummer, det är intressant för det säger något om att det gäller att vara snabbrörlig på tidskriftsmarknaden, och att hon hellre vågar testa och dra tillbaka än att aldrig ha spelat på en harpa…

3. Amelia Adamo är ”öppenhjärtig” i intervjun med DI. Tidningsdrottningen – som är det närmaste vi kan komma Oprah i norra Europa – vågar erkänna att det är nervöst att sätta en obruten vinnarsvit på spel för att testa något nytt: ”…när som helst kan fallet från piedestalen komma.”

Jag brukar avsluta mina blogginlägg med någon form av kommentar eller analys av nyheten. Den här gången ville jag säga att jag tror att marknaden för den här typen av skvaller ändå är rätt så stor om man skrapar på den politiskt korrekta ytan.

Ett sådant här år med kungligt i luften borde det funka att rikta in sig på skvaller om societeten kring Hovet. Entouraget – med Noppe i spetsen – plus alla som vill se sig själva som en del av klicken ”som festar på samma ställen som Madeleine” kombinerat med de som bara drömmer om att få festa med dem, är ju tillräckligt många för att en upplaga på 50 000 ex väl borde vara inom hyggligt räckhåll.

”Röda byxor” – det nya svarta i vår?

Bonniers satsar på fint skvaller

Läser i DI att Amelia lanserar nytt magasin med Pamela Anderson som chefredaktör: skvallertidningen ”S”. Den ska fokusera på kändisar i och kring kungafamiljen samt i näringslivet. 50 000 ex i upplaga siktar man på (Svensk Damtidning har 130 000), och ger det 10 nummer på sig att lyfta, annars är det ”dödfött”, som en krass Adamo uttrycker det och verkar inte lika säker på succé med detta överklass-skvaller som när hon sopat banan tidigare med ”Amelia” och ”M”:

”Jag är nervös. Jag har byggt upp ett rykte om att allt jag startar går bra. Och det har det ju gjort, men vem vet, när som helst kan fallet från piedestalen komma.”

Det ordnar sig säkert. Bara Noppe och alla hans vänner i röda byxor och deras fruar köper ett ex vardera för att läsa om sig själva så är upplagan hemma…

From förhoppning från FI

Dagens grej på bomarknaden är Finansinspektionens hot om att strama upp utlåningen för att minska risken att lånen överstiger värdet ifall priserna rasar. Nu verkar detta bara vara en förhoppning från FI att bankerna ska gå med på det frivilligt. Frågan är om det ändå inte behövs lagstiftning till slut för att det ska bli verklighet?

En annan fråga är om det verkligen bara är en bra idé. Läs Peter Rawets kommentar för lite perspektiv om vad konsekvenserna kan bli för förstagångsköpare utan rika föräldrar…

Ny vår för bobubbleknäck

Som ett brev på posten. Efter att Riksbanken berättade i torsdags att den tror på lite tidigare räntehöjning än den tidigare sagt (dvs ansluta sig till räntemarknadens bedömning), så kommer nu ”när rasar bopriserna?”-knäcken i media.

DN Debatt idag skriver Sandro Scocco och Jörgen Appelgren att:

 ”En anpassning av priserna på fastighetsmarknaden är oundviklig. Frågan är om bubblan spricker i form av en krasch eller om den får pyspunka. Oavsett vad blir förändringen dramatisk för hushållen. De allra flesta som i dag kliver in på marknaden kommer att göra en dålig affär som sätter hämsko på deras konsumtion många år framåt.”

I gårdagens SvD Näringsliv hade man åter väckt liv i Statens Bostadskreditnämnds analys om att priserna kommer rasa 20%. Kompletterat med en Handelsbanken-analys om en prisuppgång på 10% i år, oförändrade priser 2011, följt av två år med ett totalt prisfall om 10 procent.

Stötte i fredags ihop med E24:s Annika Creutzer vid fika-automaten utanför Gomorron Sverige-studion och berättade för henne om min bostadsaffär – just nu hugger jag tag i alla som är villiga att lyssna för att ”prata av mig” och bearbeta mina känslor… Hon tror att om en tre-fyra veckor kanske bobubblerapporteringen kan börja avspegla sig med mer reserverade budgivningar. Tror i och för sig det krävs en riktig räntehöjning för att det negativa snacket ska komma igång på allvar. Tror våren fortsätter vara het, med ett riskmoment framåt sommaren då politikerna kan tänkas komma med valfläsk i sista minuten. På andra sidan valet är det dock garanterat stor risk för att något kan rubba stabiliteten i bostadspriserna. Politiska beslut som förändrar utbudet på bostadsmarknaden (genom förändringar i fastighetsskatt, reavinst osv) eller spekulanternas möjlighet att låna (begränsning till att bara få låna till säg 75% av köpeskillingen, krav på amortering osv) är i luften både uttalat och outtalat. Impopulära reformer lämnar man till efter valet, oavsett partifärg.

Kommer det en smäll på bostadsmarknaden, så kommer den tidigast sent i höst. Slutsats: ju längre fram på året, desto större risk, och desto viktigare att köpa och sälja i samma marknad. Just nu dock, mest fortsatt stigande priser att vänta under våren.

Glöm dock inte det som är mest sant av allt: experter har oftast fel. Lyssna runt, men lita bara på dig själv. Det kan vara tufft, men bäst är att bara ha sig själv att skylla om det går tokigt. Då tror jag man tänker sig för lite mer, än om man agerar utifrån en expert som säger ”vargen kommer” eller ”ingen ko på isen” för att få medieutrymme.

Kom ihåg DNs vänsterkryss för ett drygt år sen när bostadsmarknaden var i rejäl gungning: ”Bopriserna rasar 20-30%”. Kort därefter så återhämtade den sig från Finanskrisens djupfrysning, och nu är vi åter på toppnoteringar. Det svåra är inte att säga att vädret kommer växla. Det svår är att prognosticera när ovädret skall komma. Är det om en månad? Eller om 5 år?