Två dagar kvar av milleniets första decennium. Kommer detta 00-tal bli lika bortglömt i historien som det förra? Vem har någonsin pratat om ”00-talet på 1900-talet”? Alla andra decennium är ihågkomna för något. Men inte denna skarv i historieböckernas tideräkning. Tyvärr känns det som att 9/11 kommer att bli det man kommer att minnas från de här senaste åren. Så kanske kommer ändå 00-talet på 2000-talet att bli ett decennium värt sitt eget kapitel i historieböckerna.
Under rubriken ”Kultur” kanske man då även kommer att notera följande:
—
FILDELNING – FRÅN NAPSTER TILL SPOTIFY
”Fildelning” är ett nyckelord för 00-talet. I början talade vi om Napster. Skivbolagen gick till attack.
Sen kom en uppsjö av fildelningsnätverk som spridde innehållet mycket smartare och snabbare och så småningom laddade folk även ledigt ned film från nätet. Även filmbolagen gick till attack. Pirate Bay avslutade den här resan.
Så blev det dags för ett alternativ som skivbolagen till slut omfamnade, Spotify tog musikindustrin in i en mer konstruktiv fas på 10-talet.
EGODELNING
00-talet handlade inte bara om att dela filer, utan även om ego-delning – att dela med sig av sig själv. På bloggar, mikrobloggar, Facebook, Twitter, bilddagboken och allt annat som kom att kallas för ”sociala medier”.
GRÄSROTSKULTUR
Med ny teknik blev det även möjligt för vem som helst att publicera sin text, sin musik eller film inför potentiellt sett hela världens internetuppkopplade population. Aldrig förr hade så många gräsrötter skapat så mycket konst som på 00-talet.
INTERNET DÖDADE INTE TV-STJÄRNAN
Trots att nätet exploderade som både massmedium och nischmedium på samma gång, fortsatte vi att samlas i tevesofforna på lördagskvällarna framför Melodifestivaler, Idol-uttagningar och liknande lägereldar. Internet dödade inte tevestjärnan.
Det teveprogram som jag själv tycker sammanfattar mycket av 00-talet gick för ungefär ett år sedan i I TV4 Plus. Det var en slags realitygameshow som hette ”Såld på hus” – två lag med mäklare fick tävla om att gissa värdet på en bostad. Programmet vände sig till alla bostadsknarkare i landet som ser på sin bostad mer som ett objekt än ett hem, och har förläst sig på alla böcker om Home Staging som givits ut under 00-talet. Det för oss in på en annan 00-talstrend: heminredningsexplosionen.
HEMINREDNINGSRACET
Aldrig förr har det funnits så många heminredningsmagasin i tidningshyllorna. På nätet visar man gärna upp sitt senaste kuddarrangemang i soffan och ber folk rejta och kommentera. För att inte tala om alla inrednings- och byggprogram på teve.
DET GRÄNSLÖSA 00-TALET
På flera håll suddades kulturella gränser ut.
Pophits som låter som demokassetter. Romaner som känns som blogginlägg. Fakta som glider över i fiktion. Och försök dra gränsen mellan fin- och populärkultur, och du är dödens!
—
För egen del kommer de senaste tio åren gå till historien som en viktig period i mitt liv.
Jag avslutade mina studier på Handels, började jobba ”med människor och media”, och stadgade mig. På flera sätt. Det var här jag började bli vuxen i bemärkelsen att jag hittade hem till mig själv. Du vet, känslan av att man hittar bland sina egna känslor och åsikter som i en gammal trotjänare till morronrock. Ett annat sätt att se på det är att man slutar utvecklas intellektuellt vid den här tiden i livet. Man stelnar i sin smak – efter 33 är man passé… Men vem fan bryr sig, det är faktiskt jävligt skönt att äntligen veta vad som är rätt och fel. Till exempel att man numer har en standardgarderob med ett par favoritsneakers, en typ av favvobyxa (även om det råkar vara chinos…) och ett särskilt snitt på kavajen som man vet sitter snyggt osv – det tycker jag bara är väldigt avslappnat och skönt.
Men framför allt var det under 00-talet som jag blev vuxen på riktigt. Jag blev pappa. Det är det största som kan hända varje man, oavsett vilket decennium man råkar befinna sig i.
Och i sann 00-tals-anda gör jag bokslut över den här tiden i mitt liv genom ett inlägg på bloggen. Det fenomen som framför allt får symbolisera vad 00-talet inneburit för media, kultur och människors syn på sig själva som kultur- och värdeskapare och inte längre bara passiva mottagare av det som eliten skapat åt dem.
Och detta skrivet av mannen som i början av 00-talet tog emot ett telefonsamtal från en pr-konsult på Hill & Knowlton som ville sälja in en intervju med mannen som ”uppfann bloggen” i USA. Jag svarade att ”jag förstår inte vad som är nytt med detta, hur skiljer det sig från ett vanligt publiceringsverktyg på nätet eller att skriva dagbok på sin hemsida?” Jag lade på och suckade för mig själv att ”detta är bara en fluga”.
Okej, jag hade fel.
