Flöden:
Inlägg
Kommentarer

Ekonomiprofessor Robert Shiller är skeptisk till prisnivån på den svenska bostadsmarknaden. Shiller är en väl ansedd expert på bostadsprisernas historiska utveckling (han ligger bakom det ledande amerikanska husprisindexet, i sin bok Irrational Exuberance förutsåg han år 2000 aktiekraschen, fem år senare förutsåg han den amerikanska bostadskraschen, han omnämns ibland som kandidat till Nobelpriset…). Nu är han i Stockholm för att tala på Skagen Fonders nyårskonferens, och lär knappast investera i en bostadsrätt innan han åker härifrån:

-Varför har priserna fortsatt gå upp här? Det som slår mig när jag flyger in över Sverige är all mark som finns tillgänglig. Det kan ju inte bero på brist på mark. Om jag vore svensk kanske jag skulle sälja mitt hus och köpa en bondgård.

Han pekar på att normaltillståndet för bostadspriserna är att de över lång tid knappast ökar alls, bortsett från inflationen:

-Boomen har pågått i snart 20 år, för vissa innebär det hela deras vuxna liv och då kan det framstå som en naturlag.

(Läs mer på di.se)

Det är precis det här jag skriver om i boken ”Hög på Hus” som kommer till våren. Tills dess, läs Shillers Irrational Exuberance och The Subprime Solution innan du köper bostad med utgångspunkten att ”på sikt är det alltid en bra investering…”

Det närmar sig… Nu när det finns ett bokomslag, och man till och med kan förhandsbeställa den på Adlibris börjar det kännas på riktigt, banne mej! I slutet av mars är det dags att outa sitt bostadsknarkande i ”Hög på Hus – vägen till det perfekta boendet”. Nu ska jag tillbaks till korrekturet, det är några tempus här och där som inte ligger rätt. Och så finns det väl någon darling som skall strykas, men annars känns det som att jag fått ihop en sjysst helhet som varvar min personliga berättelse och nyttiga fakta om bostadsaffärens alla kritiska steg. En berättande handbok i konsten att lyckas (och misslyckas) i bostadsaffärer.

Var och handlade bröd och fick syn på en flaska hallonsaft på hyllan. ”Hallon – for all kinds of outstanding people”. Jag kände mig liksom rätt i målgruppen, så jag kunde bara inte motstå frestelsen att betala 60 spänn för lite saft.

Storbankerna har staten och skattebetalarna att tacka för mer än hälften av sina vinster. Riksbanken har räknat ut vad statliga garantier (i form av det outtalade löftet att rädda de som är ”för stora för att falla”) är värda för bankerna. I rapporten ”Lämplig kapitalnivå i svenska storbanker” finns ett appendix på sid 49 där den högintressanta beräkningen finns med. Den visar att mellan 2002 och 2010 fick Nordea, SEB , Handelsbanken och Swedbank en ränterabatt om 0,86-procentenheter när de lånade på marknaden med pappa Staten i ryggen. Att skattebetalarna implicit gått i godo för att storbankerna kan betala tillbaka sina lån innebär omräknat i kronor en vinst på 30 miljarder för bankerna. Det är mer än hälften av deras samlade årsvinster under den här perioden (58 miljarder)!

När bankernas upplåningskostnader nu höjs något (bland annat på grund av skärpt reglering för hur mycket kapital de måste ha för att låna ut pengar till privatpersoner och företag), vore det för mycket begärt om de inte skyfflade över hela denna kostnad på kunderna den här gången? Har man fått 30 miljarder skulle det vara snyggt med ett litet ”tack”.

(Tack till DN som skrev om detta i dagens papperstidning, men struntat i att lägga ut artikeln på nätet)

I sportfilmen ”Moneyball” blir ekonomen hjälte i basebollaget när hans teorier hjälper till att värva undervärderade spelare som vänder laget. DN skriver att ”det är ett kontroversiellt försvar för ekonomiskt tänkande”. Jag blir nyfiken och vill se om filmen är Hollywoods svar på Freakonomics-litteraturen som sålt bra på de internationella flygplatsernas pocketställ de senaste åren.

9 dagar kvar

Glädjeyra på börsen idag, men samtidigt har EUs ledare kniven mot strupen inför EU-toppmötet 8-9 december. Det är en intensiv kamp mot klockan. Har de inte en lösning på skuldkrisen då, som marknaden tror på långsiktigt, så rasar krisländerna ännu snabbare ned i den onda spiralen mot…vad? Kanske eurons upplösning. Enligt Financial Times sitter företagare runt om i euroland redan och räknar på vad det skulle innebära i praktiken för dem. Även brittiska Finansinspektionen rekommenderar tydligen landets banker att förbereda sig på det scenariot.

Jag träffade nyligen en av årets ekonomipristagare, Christopher Sims, som följt eurokrisen noga. I kvällens Aktuellt var han med och gav sitt recept på vad som krävs för att euron ska kunna räddas. Han förordar mer finanspolitik i form av att euroländerna ska vara beredda att skicka skattepengar i ett nödläge för att stödja den Europeiska Centralbanken så den kan gå i godo för krisländers skulder. Anders Borg tyckte inte det lät som en aptitlig väg att gå. Inslaget finns här cirka 18 min i i sändningen.

I en miljö där allt inte måste bli en hit, skapas de största hitsen. The Economist skriver om ”the reality television business” och ger en förklaring till varför så mycket av världens mest populära teveunderhållning uppfunnits av brittiska produktionsbolag:

”Many domestic television executives do not prize commercial success. The BBC is funded almost entirely by a licence fee on television-owning households. Channel 4 is funded by advertising but is publicly owned. At such outfits, success is measured largely in terms of creativity and innovation—putting on the show that everyone talks about. In practice, that means they favour short series. British television churns out a lot of ideas.”

För vissa bolag är formatexport den största intäktskällan. Men konkurrensen ökar, särskilt som efterfrågan minskar för koncept som är enkla att ”kopiera” i ett annat land. Trenden går enligt The Economist mot mer ”soft scripted shows” där man blandar dokumentärkänsla med skådespeleri. Program som till större del har sin behållning i den lokala miljön som de utspelar sig i.

Men formatjättarna kanske ska blicka mot IT-industrin för att finna nya köpare? Resumé skriver att Microsoft vill bredda sig från att skriva programkod till tv-programmanus. IT-jätten rekryterar tydligen folk till ett eget produktionsbolag för att skapa egen teveunderhållning att fylla sina ”kanaler” med.

Fyllde i enkät från JMK vid GU med frågor om alltifrån ”Vad är det som gör att en nyhet tas upp i media?” till ”När gick du senast på fotboll?”. Men den bästa frågan var den sista, nr 72. Den frågan man borde ställa sig åtminstone en gång per år, för att se om man är på rätt väg i livet:

Johannes Ekman får inte ondgöra sig över skogsskövling i sin söndagskrönika i Ekot (snacka om maktposition att få krönikera alena i Ekot i 19 år!). Samtidigt – hundra meter bort -direktar medie-Sverige från den ruttna ”teve-ekens” öde.

I andra nyheter: Allt fler diktaturer går mot demokrati, svälten plågar miljoner i Afrikas horn och Nordkorea, samtidigt som världens ekonomi håller på att gå under.

Precis hemkommen från seminarium med några kollegor om hur man är en bra programledare i tv. Vi fick välja ett exempel på någon vi tyckte var bra. Så många valde Skavlan att vi fick bakläxa. Vad är hans X-faktor? Bra redaktionell research i grunden, det märks. Men what about him? A lot. Men vad exakt? Det kan väl inte bara vara att han pratar norska som någon sade? Får återkomma till frågan.
Jag försökte komma på någon annan, och landade i Bengt Öste.

Just nu ser jag Belinda Olsson och tycker hon regerar i Debatt!

Äldre inlägg »

Follow

Get every new post delivered to your Inbox.

Join 190 other followers